Jag vet att min enhörningsfläta är så magisk att ni bara vill simma i en regnbåge, men dens hemligheten är min. Moahahahahaha. På tal om Moa, hon är hemma nu, vilket gör mig glad, känns skönt. ni vet när någon är bortrest, det är som om man har en egen klocka för dom. Som att avståndet fördubblar tiden. För om man inte träffar en käresta på två veckor när båda är i stan så är det kanske lite tråkigt, men ett val man gjort själv. Om man är i olika länder så finns det ingen möjlighet att ses, det är det jävla avståndet som tar beslutet åt en. Det är lite som med barn, dom kanske inte leker med sin leksak, men om man tar den ifrån dom den då jävlar, för då har dom ju inte möjligeten att leka med den alls. Jag jämförde precis Moa med en leksak, hon kommer bli glad. nej Mova, om du var en leksak skulle du vara en sådandär liten 50-tals som glänser och är värd så mycket att ingen vågar ta ut den ur förpackningen. Lite deppigt att det enda namn jag nämnt på den här bloggen är min storasysters, men jag har faktiskt andra vänner också OKEJ. Pratat med henne på luren ett tag, och blev lite avis. Vill också vara 19 med pengar i fickan och kunna åka på äventyr och bo hos fransmänn. Men jag Antar att man ska uppskatta det man har. 15 är ändå rätt fräsht, lite väl ungt men ack vad ska man göra. Jag har tänkt lite på den här bloggen just nu, och det känns som jag har något ansvar gentemot framtida jag att skriva om viktiga saker, som betyder mer än man kan förstå. Hoppas jag orkar det någon dag. Nu ska jag sova, puss.